Jag har under en lång period tänkt på samma person hela tiden. Efter att bara haft ihop det en dag och sen en dag till med mellanrum. Aldrig haft något seriöst med honom. Men det är ändå honom jag alltid tänker på. Hans ögon och hans leende. Hela han. 

Men ändå vill jag inte säga det till en enda person inte ens mina närmaste vänner. Jag vågar helt enkelt inte. Jag känner dom för väl och vet redan deras reaktion. 

Livet är inte lätt när det är svårt brukar man ju säga. Klart som fan att det inte är. Men när det är såhär är det bara krångligt, fundersamt och allt!! Man vet inte vart man ska ta vägen. Man har ingen aning över huvudtaget.. Och när man inte har någon som stötar. Vilket är mitt eget val. Men det är inte lätt när man inte har tillräckligt med mod. 

Gör allt för att komma nära honom. Ibland tänker jag också " Tänker han som mig, känner han som mig" men efter en sekund inser jag hur fel det är. Han tänker verkligen inte så, eller gör han? 

Känslan av att ge upp blir starkare och ser ut att vara den enda utvägen snart. Eller borde jag bara kämpa vidare. Allt är möjligt bara man vågar kämpa?

Inte fan vet jag. Jag har aldrig kämpat länge nog. Men bara att få ha dig här bredvid mig NU vore helt, helt, helt, helt underbart. Om det blev verklighet skulle allt vara helt perfekt. Mer än perfekt till och med. ♥

Har grejat lite här på bloggen nu. Gjort en header, den är ultra ful jag vet (!) men det får duga ett litet tag. Ska försöka hitta någon som kan fixa en riktig header alltså en såndan där cool ni vet..   

Men ska försöka göra någon nytta nu. Kanske plugga, men min lärare som är retard har tagit min bok och jag får inte tillbaka den och arbetet ska va klart denna veckan?! Good luck Denise. 

Som tur är så vet jag vilket gymnasium jag vill gå så jag kämpa verkligen för det också! Dans på Sundsta i stan är det som gäller för mig! Hoppas jag i alla fall. Pappa har även lovat mig piercing i näsan om jag får VG i matte.. Visst jag har IG men det är positivt när lärarna säger att jag kan klara av det.. 

Men som sagt nu ska jag göra något till nytta eller kanske ska jag äta först.. hmm.

Ny vecka och nya saker att ta tag i.

Kom hem från skolan för en liten stund sen, höll på att dö av värmeslag på vägen hem eftersom jag gick i skinnjacka och halsduck och tänkte inte alls på att det var så varmt när jag stod vid mitt skåp. Sen orkade jag självklart inte stå och krångla med att ta av mig jackan och halsduken..

Sista lektionen var franska och då har jag två pojkar i min klass som tycker det är väldigt roligt att lägga sig i andras privatsaker. Jag går inte in på vad för något men då sitter dom på lektionen och säger " Jag vet saker jag denise, mer än vad du tror"  och då tänker jag ju bara, nej du vet inte ett jävla dugg om mitt liv. Allt är antagligen lögner om det dom fått reda på. Vi bor i GRUMS stället som lever på lögner och ryckten. Jag brukar inte visa att jag blir sur/irriterad på dessa som håller på hela tiden, men nu har jag fått en kanske två retards att fatta att dom måste lägga ner att lägga sig i hela tiden!